I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Jag har haft år (obs! pluralis!) av uruselt läsande! Ingenting vill riktigt inspirera mig i läsväg. Av någon underlig anledning har jag nu börjat längta efter böcker om sjukdom och död, elände och sorg. Beror det hösten och mörkret månntro?

En bok i den "genren" är I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmqvist. När jag först läste om denna bok tänkte jag att den är nog inte bra för mig, jag blir bara ledsen. Den handlar om Tom och Karin som väntar sitt första barn. I slutet av graviditeten blir Karin sjuk och det visar sig vara akut leukemi. Barnet föds för tidigt via kejsarsnitt och Karin dör kort därefter. Tom blir ensam med dottern Livia och en bottenlös sorg.

Men så har jag denna vecka legat på soffan om kvällarna och läst. Och verkligen älskat den trots att den är sorglig och hemsk och tragisk men samtidigt så full av kärlek och skönhet. Den kommer att bli kvar i mig, länge.

Medan jag läst har jag hört på Pat Metheny bland annat denna: