tisdag 28 februari 2017

Läsutmaningen: februari

Februari månad gick till skrot när det gällde läsutmaningen: Elisabeth Gilbert: Stor magi, påbörjad 13.2.2017. Jag kom framåt några sidor, sedan gav jag upp. Jag går i protest mot hurtiga böcker med tips om bättre/godare/smalare/lyckligare/sportigare liv. Det finns inga enkla genvägar (det borde jag lära mig mera om: genvägar, finns det en bok om det?) i livet. Men om man gillar självhjälpsböcker så kör på, läs Stor magi.

 Nya tag i mars!

Förkylningar och blåbärsblom

Så var det min tur att bli förkyld, det hade jag helst sluppit. Men vad kan jag göra annat än att hoppas att det går fort om. Än så länge är det bara hosta och feber (igår kväll) och trötthet. Jag har legat på soffan hela dagen. Imorgon tror jag ändå jag går på jobb, annars kan jag inte fara till skolan på kvällen:)

Lite vår som tröst har jag ändå inne. För några veckor sedan tog jag in blåbärsris och nu blommar det. Det ger hopp om varmare och mindre slaskiga tider.


söndag 26 februari 2017

Frusna tomater

I ett trädgårdsprogram på TV för länge sedan satte en trädgårdsmästare tomater i frysen för vinterförvaring. Det lät smart men eftersom min tomatodlig är väldigt pytteliten har det inte blivit så många tomater under en sommar att jag haft några att frysa. Förutom i höstas. Och härom dagen när jag skulle ha gäster kokade jag linssoppa med mina solmogna frusna körsbärstomater. Perfekt! I sommar när tomaterna är mycket billiga kommer jag köpa lite extra och sätta i frysen och använda istället för köpta passerade eller krossade tomater.


lördag 25 februari 2017

Knappar av fimolera

När jag promenerar till jobbet brukar jag lyssna på Stickpodden. Karin och Elin som gör podden är väldigt inspirerade. I ett avsnitt talade de om att göra egna knappar. Och förstås måste jag också prov. Jag använde fimolera. I de lokala affärerna fanns det väldigt litet utbud på färger och det fanns bara färdiga kit. Trögt, tänkte jag, men köpte i alla fall ett  kit för jag hade ju tänkt göra knappar idag och då skulle jag göra det.
Helkul var det men lite svårare än jag tänkte. Övning ger i alla fall färdighet och nu har jag en hel fimolera på kommande på posten inom kort. Snart har jag en knappfabrik hemma:)



måndag 20 februari 2017

Helsingfors

Senaste vecka var jag på kurs (för patientombudsmän, jag har blivit det i år). Det var riktigt intressant. Vi fick höra mycket om patienters rättigheter, lagstiftning, hur mera erfarna patientobudsmän arbetar. Jag tycker om det, jag kan ibland på ett mycket konkret sätt hjälpa någon, ibland behöver jag bara lyssna.

På kvällen efter den första långa kursdagen, tog jag kameran med mig och gick på stan. Det var vackert ljus i skymningen. När det blev riktigt mörkt gick jag till en tygaffär men hittade ingenting och jag fortsatte till en klädaffär men inte hittade jag något där heller (förutom en alldeles för dyr väska men jag skyller på migränen för jag såg inte siffrorna på prislappen ordentligt och jag var för trött för att reagera i kassan). Ganska ofta när jag går i affärer nuförtiden hittar jag ingenting och det är inte bristen på varor men det finns väldigt lite personligt, det mesta ser likadant eller liknande ut, mycket i polyester eller akryl. Det blir inte bättre för vad får de i lön som syr? Det blir mera och mera obehagligt allt efter jag kommer längre i textilartesan-studierna. Vi talar om hållbart och miljövänligt material och återvinning. Jag tycker om att fynda tyg på loppis som kan bli en kjol eller klänning. Det om något blir personligt.




söndag 19 februari 2017

Dominoschal med spets

Jag har just fått klar en dominoschal med spets. Den blev ganska fin om jag får säga det själv. Garnet är Rintala luomutilas Alpakkainen Hieno, 70 % alpacka frpn Metsäkylä och 30 % fårull från Rintala. Det var mycket skönt och behagligt att sticka i och kändes rejält. Det gick åt 300 g och jag använde stickor 3.

Det roliga med dominostickning är att man kan sticka schalen så stor eller liten man vill. Jag har tänkt utarbeta ett mönster till denna som kommer inom kort.




Husmorssysslor

Idag har jag känt mig som en riktig husmor vilket inte händer ofta. Jag var sugen på något gott så jag bakade tunnbröd på mjölk, vatten, jäst, salt, sirap, lite bakpulver, spelt (dinkel) och rågmjö och ytterligare lite kross på rågmjöl och spelt. Degen fick jäsa 30 minuter varefter jag kavlade ut bröden tunnt och ytterligare med kruskavel. In i varm ugn (225 grader), tre minuter på var sida. Inspirerad blev jag av Paul Svensson men jag följde inte hans recept slaviskt. Gott blev det!

Sedan har jag hunnit så frön (citron och Törnrosas kjortel) och koka apelsinmarmelad. Fröna sådde jag i en glasskål som är menad för sill men torvbriketterna passade precis och dessutom är det snyggare än ett plastdrivhus. Tids nog får palntorna (om de överlever vilket är ganska liten risk) får de flytta till något bättre och större.

Såhär mycket brukar jag inte göra en söndag utan jag sitter mest i soffan och stickar. Jag är riktigt stolt:)



 



onsdag 15 februari 2017

Läsutmaningen: Jag fegade ur!

Februari månads bok i läsutmaningen skulle göra mig upphetsad. Jag fegade ur och istället för att läsa "Femtio nyanser av grått" läser jag Elisabeth Gilberts "Stor magi leva kreativt utan rädsla" för jag tänkte att kreativitet gör mig "upphetsad". Men boken är ganska tråkig för att tända kreativitet. Kanske det beror på att jag inte läst många sidor och att jag måste ge den en chans men jag tycker inte om prutthurtiga råd.

söndag 12 februari 2017

Trasmattor

Mina trasmattor är nästan klara, det är bara fransarna kvar. Nedan är en bild med usel kvalitet, jag tar bättre bilder bara fransarna är knutna.

Den blåvita är vävd i rosengång och den är jag mycket nöjd med. Den andra är OK, lite väl rosa för min smak men nog hittar den sin plats. Jag använde bl.a. trasor som jag färgade själv i somras med indigo, lök och koschenill.

Lägg till bildtext

måndag 6 februari 2017

Ta betalt!

I lördags hörde jag en föreläsning med Maria Österåker om att som hantverkare ta betalt för sina produkter. Det var en nyttig föreläsning och det som har blivit mest kvar är att man ska själv tycka man är värd att ta betalt. Om ingen köper kan det ju vara för dyrt (eller en dålig eller ointressant produkt) och man måste sänka priset men man ska inte sänka priset så fort någon försöker pruta. Det är ju också viktigt att kunna leva på sitt hantverk. Eller i alla fall inte svälta ihjäl. Det gäller att ha självförtroende och uppskatta det man gör. Men man måste också fundera över sina produkter och våga nischa sig, göra unika saker.

Maria Österåker har också skrivit en bok om att ta betalt och den har jag läst och ska läsa på nytt. Jag får säkert nya tankeställare.