Jag har haft något psykbryt under veckoslutet; jag blev galen på alla byråkrater, politiker, statistik, pengar, indragningar, IT-system, rapporter, you-name-it. Jag är säkert trött, jag hostar och hostar, det tar aldrig slut, andra antibiotikakuren på gång. I går morse tänkte jag att om min moster skulle ha levt skulle jag ha ringt och frågat om jag får komma och hälsa på henne. Hon tog alltid hand om mig, kokade god mat och vi satt och pratade en stund. Men det råkade sig inte bättre än att jag var inbjuden till min mosters barnbarn på 18-års fest. Och det var lika skönt för jag åt gott och satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag kände mig på bättre humör när jag kom hem.
Idag började jag varva upp igen och körde till Hangö. Där blåste det och vågorna slog mot stranden. Ljudet tränger ut alla tankar i mitt huvud och det går inte att göra annat än andas i takt med havet. Det är rena själavården.
Vid Fyra vindarnas hus sprang två pojkar, 10-12 år gamla, undan vågorna som ändå hann fatt dem så de var dyblöta. Pojkarna skrattade och hade roligt och mamman gott tålamod och hon började inte härja och skrika trots att kläderna deras inte kunde ha varit sköna. De fick säkert något varmt att dricka när de kom hem.
På stränder söker jag skatter; denna gång hittade jag 15 öronproppar, en nätpinne och en vinkork.
 |
| Denna är inte i Hangö centrum:) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar