Jag har läst obehagligt få böcker i vinter och vår och saknat det men har inte kunnat göra något åt det. Men så kom jag på Istvillingar av S.K. Tremayne. Jag fastade för den för att tvillingar fascinerar mig eftersom jag själv är tvilling (men min syster föddes död).Boken handlar om en familj; mamma, pappa och tvillingflickor. Flickorna är identiska, inte ens föräldrarna kan riktigt skilja dem åt. Så dör den ena i en olycka. Men vilken av flickorna? Ingen är riktigt säker.
För att komma över sorgen och börja på nytt, flyttar familjen ut till fyr ute på Hebriderna. Föräldrarnas äktenskap knakar i fogarna och det blir inte bättre ute på ön. Den överlevande tvillingflickan beter sig egendomligt, hon hävdar att hon är egentligen den döda systern.
Mera vill jag inte gå på handlingen för då avslöjar jag för mycket.
Boken var spännande och lättläst och fick i alla fall igång min lust för läsande igen. Lite besviken blev jag på slutet samtidigt som jag inte vet hur jag skulle ha löst dilemmat i handlingen. Det kanske saknades lite drive i textuppbyggandet, det var lite lamt. Kanske, jag vet inte.
Jag blev ändå kvar i boken efter jag läst klart, vilket är ett gott tecken. Jag började fundera över identiska tvillingars identitet, det att två är en fast de är två. Och hur klarar sig den överlevade tvillingen om ena dör; blir man halv då eller blir två till en? För att utrycka mig lite obestämt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar