Boktips

De senaste åren har jag varit ytterst dålig med att läsa men nu börjar få upp farten. Det började egentligen när jag följde med Lundströms bokradios Bokcirkel i våras på Sveriges Radio. De läste Kazuo Ishiguros Återstoden av dagen. Jag har skrivit om boken här.

I alla fall, nu har jag läst hela tre böcker i ganska rask takt. Jag började med Martina Haags Det är något som inte stämmer. Jag är alltid grymt misstänksam mot böcker som blivit mycket hypade och rosade. Då väntar jag något år innan jag läser för att inte låta mig påverkas. Jag kan tycka illa om något bara i protest för att andra gillar...

Men denhär boken överträffade alla förväntningar och var så bra. Martina Haag har lyckats fånga stämningarna vid en skilsmässa. Känslorna passar också in på mina erfarenheter av sorg. Den totala hopplösheten och övergivenheten. Och hur man kommer tillbaka för det gör man oftast på något sätt. Efter tid. På samma sätt som det är en mycket sorglig bok ger den hopp. Det är minnet jag blivit kvar efter läsningen. Och det tycker jag är ett gott betyg.




Jag har en förkärlek för berättelser om sjukdom och död. Jag vet inte varför men så är det bara.

Det är bara lite cancer berättar om fd landslagsfotbollsspelaren Klas Ingessons liv och hans kamp mot cancer. Hur motsägelsefull han var, stenhård och mjuk, modig och skiträdd.

Jag är inte ett dugg intresserad av fotboll men här berättar Ingesson om sin fotbollskarriär, från han var pojke till landslaget och klubbarna utomlands. En helt ny värld öppnades för mig. Redan det var intressant.

Några år efter proffskarriären fick Ingesson cancer i benmärgen och inte ens hårda behandlingar kunde bota honom.

Jag tycker att det är en väldigt naken bok, den går rakt på sak. Inget hymlande. Samtidigt mycket vacker. Jag ångrar verkligen inte att jag läste den.


De senaste dagarna har jag suttit på balkongen och njutit i värmen och läst en thriller, dvs Paula Hawkins  Kvinnan på tåget. På baksidan står "Hitchcock-klass", "fruktansvärt bra" och "en tät sträckläsningsbok där spänningen stegras obönhörligt mot det fruktansvärda slutet". Månne det, tänkte jag men köpte den i alla fall.

Och allt stämde. Det var Hitchcock-stämning och den var fruktansvärt bra och det var en sträckläsningsbok.

Den handlar om alkoholiserade Rachel som åker tåg varje dag till ett jobb som hon inte längre har. Hon ser ett ungt par i ett hus intill tågbanan, hon kallar dem Jason och Jess och deras liv är lika perfekt som Rachels liv en gång var. Men så en dag...

Ypperlig sommardeckarläsning!

Nu är det bara besvärligt att hitta en bra bok igen, men den finns.