Sommaren

Regnet häller ner och det blåser som attan! DÅ är det läge för Bo Kaspers orkester och Sommaren på högsta volym:-D

Tröja med raglanärm

Jag har dille på att sticka i höst, jag får ingenting annat gjort. När jag var som mest stressad i september/oktober kunde jag bara sticka rätt med så lite mönster som möjligt. Inga invecklade flätor eller färgbyten, det slog knut i hjärnan.

Då passade denna tröja perfekt. Jag hittade mönstret på Ravelry (en skatt!), det är en enkel modell som man börjar sticka från halshålet. Här valde jag Kid Mohair (mitt favoritgarn) och stickor 3½. Ränderna var restgarner från tidigare projekt.

Kid Mohair är ett bra garn, tycker jag, för det blir lätt, mjukt och lagom varmt.

Nu håller jag på med en likadan i vitt med garnet Claire by Bremont som jag hittade på mässan i Tammerfors. Jag ska göra ännu en tröja i samma grundmönster men jag har en idé om att sticka den i restgarner (Kid Mohair förstås) men ha korta stumpar av varje färg. så att de inte alltid räcker ens till ett varv. Jag har olöst ännu hur jag ska knyta ihop garnerna utan att det ska bli för klumpigt eller miljoner trådar att fästa.

Nu ska jag fortsätta sticka:)

Inför advent

Det går inte att undvika att det är jul på kommande, i alla butiker finns det julpynt, julchoklad, julljus, julkaffe, ... och jag som inte gillar julen alls. Men för att inte enbart protestera mot julhetsen (eftersom den ändå finns) kan jag ju njuta av det jag tycker om som julblommorna: hyacinter, julrosor och amaryllisar. Och lingonris, det plockade jag i skogen igår och det är vackert i synnerhet tillsammans med snöbär.

Läsutmaning

Inspirerad av bloggen Kirjatoukka och Herra Kameramies läsutmaning/lista kommer jag här med min variant. (Kirjatoukka och Herra Kameramies är en blogg jag tycker mycket om.)

En bok du läser just nu:
I mörkrets skugga av Peter Robinson. En deckare jag gnagt på hela hösten, inte för att den skulle vara dålig utan för att jag somnar så fort på kvällarna. I övrigt bläddrar jag i alla stickböcker jag kommer över, bl.a. Sagornas stockbok av Celia B Dackenberg och Sticka nordiskt av Mary Jane Mucklestone.

En bok jag älskade som barn:
Pixi-böckerna, kommer ni ihåg, de små fyrkantiga? De finns ännu. Jag skulle alltid ha boken i ena handen och trasan i andra (en blöja av förbandstyg, tvättad förstås) och tutten (nappen) innan jag somnade som riktigt liten.
En av de första "riktiga" böckerna jag minns är Enhörningen av Irmelin Sandman Lilius, i synnerhet när mamma läste den högt på kvällarna. Jag läser den fortfarande ibland om det är något sorgligt på gång.

En bok som blev på hälft:
Inte så många eftersom jag får dåligt samvete om jag inte läser till slut när en gång författaren satt så mycket tid på att skriva boken... Men de jag lämnat på hälft är Dan Browns böcker. Alltså, när Robert Langdon, eller vem det nu var, hoppade ut ur ett flygande flygplan utan fallskärm men klarade sig i alla fall så fick jag något fel och slängde boken i väggen!

En bok som gjort stort intryck:
Rosengården av Anna Wahlgren. De handlade om en ung flicka som blev gravid och flyttade till Rosengården i Malmö och blev galen. Jag gick ner några kilon när jag läste den för jag kunde inte äta, så sorglig och obehaglig var den. Jag minns den tydligt trots att den är snart 30 år sedan jag läste den.

En bok du återkommer till:
Tove Janssons Mumin-böcker, alla gånger. De har räddat många nätter åt mig när jag inte mått bra och inte kunnat sova. De är så tröstande (förutom Pappan och havet, den läser jag inte).

Detta var min lista!

Tofflor med Arne och Carlos

I min stickgrupp (Medborgarinstitutets stickcafé) har vi blivit inspirerade att sticka tofflor efter de norska herrarna Arne och Carlos mönster (de med de stickade julkulorna). Man stickar ett par megastora sockor (utan skaft, bara tre varv rätt) med ett garn som tovar sig och sedan sätts de i tvättmaskinen och voilà, de är klara! Det går bra att sticka ett par vanliga sockor utan Arne och Carlos mönster men deras böcker är så inspirerande...
Jag stickade ett par med ett förgarn, dvs otvinnat yllegarn). Jag hade dem i lite väl häftig tvättning i maskin så de blev lite väl mycket tovade men det var ett roligt experiment. Nu stickar jag ett par till, förgarn och växtfärgat yllegarn randat. Sedan ska jag tova dem i tvättmaskinens fintvättprogram. Hellre tvätta flera gånger och det tovar lite åt gången än en gång och tofflan krymper ihop till ingenting.

Snörvel!

Så är det min tur att drabbas av höstförkylningen. Jag kom hem tidigare från jobbet idag och nu ligger jag på soffan och det är ganska skönt. I morgon har jag en semesterdag så måste jag ju vara i skick!
Det är höstmörkt och lite sorgligt ute. Dimma och regn. Jag längtar efter frost, det känns bättre då, ännu bättre om.der skulle komma lite snö, det lyser upp.

Lodengrönt

I morse läste jag Mia Anderbergs blogg Min kreativa vardag om Lodengrönt och ramlade tillbaka till 1970-talet och lodengröna kappor som jag tyckte var snygga. Efter det har jag tyckt att lodengrönt är en trist färg men så idag i skogen såg jag det lodengröna i granar och tallar och blev fascinerad för jag hade inte tänkt förr på vilken färg de har! Det var vilsamt för ögonen och det gröna utstrålade lugn och harmoni.

 

Hantverksmässa i Tammerfors

Igår var jag på hantverksmässa i Tammerfors. Jag har aldrig varit där förr och det var en upplevelse, folk i mängder och trångt. Men så mycket fint hantverk, pysselmaterial, tyg, garner, träarbeten, ... Allt man kan önska sig. Jag hade en hel del garner med mig hem och lite annat smått och gott: en silverring, ett bokmärke, två pepparkaksformar, en mugg, ... Efter en 13 timmars dag var jag helt färdig i kroppen och av alla intryck. Inspirerad blev jag och nu behöver jag tid till allt. Mitt dagliga arbete distraherar mig...
(Ursäkta de suddiga mobilbilderna.)

Tekanna

Idag fick jag plötsligt lust att dricka te som är bryggt i en tekanna. Min egen kanna har varit gömd på översta hyllan i ett kärlskåp sedan jag flyttade in för 10 år sedan. Inte använde jag kannan före det heller. Jag köpte den under studietiden när jag drömde om ett annat liv. Då köpte jag också 12 dessertskålar för stora kalas. Skålarna har jag inte använt mycket och de ger mig mest stress; de tar mycket rum i det lilla skåputrymmet jag har, men jag kan inte slänga dem för de är Iittala skålar och inte helt billiga när jag köpte dem. Nu är de hopplöst omoderna retro. Jag borde föra dem till ett loppis och sälja dem. Dessutom påminner de mig också varje gång jag öppnar skåpdörren att livet blev inte som jag trodde för 30 år sedan.Men det borde jag faktiskt kunna släppa vid det här laget! Jag har inget dåligt liv!

Ekenäs Bokkalas

Detta veckoslut pågår Bokkalaset här i Ekenäs. Jag brukar alltid försöka delta i något program när det en gång ordnas. Det brukar vara hög kvalitet och det var det också i år. Idag lyssnade jag på Susanna Alakoski och Mathias Rosenlund ledda av Mari Koli som talade om att vara annorlunda och utanför. Mathias andra bok Svallvägen 5 har just kommit ut. Jag läste hans förra, Kopparbergsvägen 20, och den tyckte jag mycket om.
Susannas böcker har jag inte läst, vilket är en brist. Ibland värjer jag mig för "eländesskildringar" (men jag läser nog om sjukdom och död!) men jag ska ta tag i detta under närmaste tiden.
I alla fall, för första gången på mycket länge fick jag lust att själv skriva igen. Vad jag gör av lusten får jag se men jag är glad över att den inte försvunnit för evigt.

Höstblomster

När när augusti närmar sig sitt slut är jag utled på mina sommarblommor och de brukar nästan alla få självdö. Så småningom får jag ändå igång lite höstblomster, en tom balkong vill jag heller inte ha. Men jag njuter inte lika av dem eftersom jag är så lite på balkongen när det blir kallt och mörkt. Nu finns det i alla fall ljung, prydnadskål och cyklamen.

En ny ljusslinga har jag skaffat men det är lite onödigt många lampor, lådan med ljung är upplyst som bara den. Jag måste fixa lite. Tills dess kommer lite närbilder av höstblomster.

Städfobi

Jag tror jag lider av något slags städfobi och den blir bara värre. Jag absolut avskyr att städa och tycker förfääärligt synd om mig själv för jag det är oredigt hemma. Egentligen går den mesta energin till att fundera på städandet och inte själva handlingen.

Min pappa har berättat att när jag var liten lämnade jag kläderna som ett snöre efter mig när jag skulle klä av mig och byta till pyjamas så oredan sitter djupt inom mig.

Alla vackra hem i klatschiga inredningstidningar och bloggar kan göra mig stressad trots att jag VET att det är inte vardagen som visas. Samtidigt kan jag ibland bli skrämd av hem där barnen inte syns; inte en leksak ligger på felställe, inte ett klädesplagg är framme. Barnen måste ju också få finnas i sitt hem.

En dansk inredningsarkitekt sade om ett vackert och personligt hem att här får vardagsföremålen finnas och de stör inte helheten. Så ska det ju vara. Det värsta jag vet är att gå in i ett hem där jag känner hur malplacerad jag är; jag har fel kläder, fel frisyr, jag luktar fel, jag pratar fel. Jag passar inte in i inredningen. Fy attan!

Jag skapar ändå bäst när jag har lite ordning och reda. När jag städat klart brukar jag bre ut tyg på golvet för att klippa till en klänning eller kjol. Sedan är det kört igen för då blir det sytrådar, överblivna tygremsor och knappnålar överallt...

I alla fall, i kväll är det dammsuget och dammtorkat. Och det är så himla skönt och jag njuuuter!