Russarö - Hangös öga

Igår morse (kl 6.30) startade jag från Östra hamnen i Hangö tillsammans med andra morgonpigga fotoentusiaster på en utfärd till Russarö. Det var Hanko Fotofestival som ordnat utflykten. En pensionerad officer som jobbat på Russarö var vår guide.
Det blåste ordentligt när vi startade och gungade rejält och stänkte in vatten i båten. Innan vi steg iland måste vår guide anmäla till någon inom marinen att vi har kommit. Man går inte ta i land utan tillstånd eftersom det är ett före detta militärt område. Naturen fick vi fotografera men ingenting annat.
Vi gick en rask promenad till fyren där vi väntade på soluppgången. Stora vågor slog mot klipporna men jag blir alltid alldeles lugn av havet.
Synd nog var fyren intäkt av plast (eller intäkt och intäkt, det mesta hade blåst bort), eftersom fasaden höll på att förnyas. Inom oktober ska den vara klar så jag får ta mig en ny tur i nästa sommar!

Efter vinterkriget 1940, då Hangö ockuperades av Sovjetunionen, hade finländarna 10 dagar på sig att tömma Hangö. Ryssarna hade räknat med att det var för kort tid för att plocka sönder de sex kanoner som fanns på Russarö. Men de envisa finländarna plockade loss kanonröret som vägde 30 000 kg per styck och forslade de över isarna via Hangö och vidare in i landet. Någon annat viktig del (jag missade de vapentekniska termerna...) plockades loss och sänktes i havet. Så kanonerna blev obrukbara.. Ryssarna gjorde ett försök att bygga egna kanoner men de hann bara spränga ett stort hål (30 - 40 meter djupt) på ön men det var nu vattenfyllt.
Det finns så mycket intressant närhistoria i trakten och jag vill lära mig mera. Det gäller att hoppa på sådana här utflykter så får jag veta nya saker varje gång!

Trött...

Jag är trött efter dagens utfärd till Helsingfors. Jag gick på Hantverksmässan som pågår ännu i morgon söndag (21.9). Lång kö var det redan utanför dörrarna och sedan blev det knuffas och puffas och rivas och slitas i alla pärlor, garner, virknålar, stickor, tyger, kläder, papper, bilder, saxar, pennor, ringar, örhängen, halsband,  ... Jag blir stressad av folkmassor.  Fina hantverk fanns det men samtidigt tyckte jag de var ganska lika varandra; antingen var det vitt och grått eller granna linnetyger. En firma hade börjat sy klänningar och tunikor av överblivet tyg som de hittat eller fått i gåva. De var i alla fall inte lika något annat. Inte ett enda foto fick jag taget.
Så jag gick därifrån men två böcker rikare (om växt- och svampfärgning) och en bit petroleumblått linnetyg.
Efter det måste jag ha något i mig så jag köpte en fylld batong och kaffe och satte mig bland turisterna på Domkyrkotrappan. Jag finns antagligen på fotografier i Japan... Varmt var det.

Krysantemer på Salutorget

Salutorget

Innan jag for till Helsingfors i morse körde jag via Stallörsparken för det var igen en fantastisk morgon med dimma och solen som lyste bakom den. Tänk hur många morgnar jag har slösat bort i mitt liv och bara legat i sängen istället för att vara ute och njuta. Fast det är skönt att ligga i sängen också...

Höstmarknad

Så är det den traditionella höstmarknaden igen. Efter den är hösten definitivt här, det går inte att bortförklara längre. Jag gillar den, alla gör det inte men det är en speciell stämning. Och väldigt många människor kryper fram ur sina gömslen och kommer till marknaden efter kringlor, korv, lakrits, kryddfisk, inlagd strömming, sylt, smycken, kakor, keramik, handarbeten, kläder, underkläder... Och tivoli, det hör också till.
När jag var barn bodde vi väldigt nära marknaden och tivoli och den frestade mig och min syster. Våra föräldrar var inte lika begeistrade...

Natthimmel och morgondimma

Jag har behov av att vara ute i naturen, det lugnar mig. Senast igår läste jag en artikel om att personer som är utmattade mår bättre av att gå i skogen. Det borde alltså höra till arbetsuppgifterna att gå en skogspromenad tre gånger i veckan minst.
Igår kväll körde jag till Trollböle skogarna och hoppades jag skulle se norrsken. Det gjorde jag inte men en vacker natthimmel istället. Jag har trott att jag inte är så mörkrädd men det var onekligen kusligt att stå mitt ut i skogen (trots att jag körde bil och jag stod precis bredvid den...) men allt är annorlunda i mörker, konstiga ljud. Vackert var det ändå och jag kommer nog att göra om det.

På hemvägen stannade jag vid en båthamn men det var inte smart att gå på bryggorna utan ficklampa i beckmörker...

I morse steg jag upp i ottan och körde till Källviken. Jag blev förvånad när det låg en båt förtöjd vid bryggan,hoppas jag inte skrämde någon. 

Det var magisk stämning och alldeles tyst förutom några fåglar.

Älvorna har hängt sina kläder på tork

 

 

Trädmonster och svanskelett

Fri sikt

Jag hade behov av fri horisont idag och hittade det nästan vid Lappvik stranden. Det var tyst förutom några trutar, vågskvalp och en militärbåt.

Det syns spår av kriget fortfarande. Detta är ett dike för att förhindra pansarvagnar.

Härligt veckoslut!

Jag är trött men ändå full av energi efter veckoslutet. Nio kvinnor kan göra underverk av ull, svampar och växter. Vi har eldat och kokat, sköljt och hängt upp. 30 olika färger och nyanser blev det, 56 härvor.

Det äckligaste blandningen blev av Karl Johans svampens hatt men endast den "undre" delen. Grytan blev full av grönt tjockt svampsnor som puttrade trots att dekoktens temperatur var 75 grader. Någon påstod att det såg ut som upphostningar på Mjölbolsta sjukhus. (Tuberkulospatienterna skulle hosta allt slem i kärl som sjuksköterskeeleverna vägde varje morgon. Det ni!) 

Snoret  måste gnidas bort från grytan och höll inte på att släppa alls från garnet. Men en underbart vacker gul färg blev det. 

När allt garn är upphängt och klart blir det en andäktig stämning och alla står tysta och betraktar slutresultatet. Till och med katten kom och tittade.

Fåren, vars ull vi färgade.

Det måste alltid finnas någon som kan elda och orkar hålla eldar igång under alla grytorna.

Torkade liljekonvaljblad och ett ulltygstycke.