Vad jag längtat till Uddskatan i Hangö, en av de bästa naturstigar jag vet. målet är Finlands sydligaste udde (alltså på fastlandet). Längs med stigen finns fridlysta växter (bl.a. strandkål) och massor av fåglar. Idag såg jag mest skrattmåsar och svanar och lite småfåglar (bofink och rödhake kände jag igen). På håll guppade också ådor och gudingar.
Den roligaste upptäckten (om jag har rätt) var vejde som växte i en bergsskreva och som man använder i växtfärgning för att få blå färg. Den vilda vejden måste an ha mycket mera av än den odlade. Enklast är det att färga med indigopulver.
I artesanstudierna just nu håller vi på med olika tekniker, bl.a. band och snoddar. Jag provade väva i bandgruind med något slags snöre jag köpt billigt för de hade vackra färger. Fy elände, säger jag. Jag måste hitta på något annat med dessa äckliga snören i äkta plast. Grymt att väva med, det var halt och halkigt och ojämnt och gjorde som det själv ville. Det blir yllegarn i fortsättningen!!
Ingenting annat ger mig hopp inför sommaren som små plantor. Jag har sått citronfrön, palettblad, blomsterlönn, passionsblomma och kanske något annat som jag inte riktigt minns. Citronen kom förvånansvärt snabbt upp och de ser starka ut. Blomsterlönnen har jag också skolat om, de andra får vänta lite. Mina rum är lite onödigt mörka för frösådd men vad gör det. Det räcker om redan någon planta överlever till sommaren:)
Eftersom jag försöker ta hand om både min psykiska och fysiska hälsa tog jag mig en promenad till Trollstigen i Västerby-skogarna i Ekenäs. Jag går där alldeles för sällan men bättre någongång än ingen gång alls.
Det är ganska tyst i skogen än så länge men jag tror jag hörde en bofink. Tranor både såg och hörde jag. Eftersom jag hade ett 50 mm fast objektiv fick jag inga djur på bild. Det är säkert helt fel objektiv för att fotografera i naturen men jag gillar det; det är lätt och ljuskänsligt. Dessutom försöker jag fånga annat än djur med kameran. De små tingen, granens barr och mossa.
Jag tror det finns varg i skogen men mina kläder för sådant oljud att de försvinner innan jag hinner fram. Och tur det.
För ett par veckor sedan hängde ett blått 60-tals inspirerat tyg i Emmaus fönster. Jag försökte reservera det men till min sorg hade någon annan hunnit före. Någon annan hade tydligen ångrat sig för härom dagen var det till salu och jag slet det åt mig direkt! Jag tror det ska bli en klänning (vad annat...). Dessutom hittade jag broderigarn av lin i alla mina favoritfärger. Mina tankar far fram och tillbaka på vad jag kan göra av dem; brodera på en kjol. Eller blus? Eller duk? Eller gardin? Eller...
Tänk att jag inte behöver vara på fredagar på jobb på över ett år. Det är en svindlande tanke och jag är mycket priviligierad! Men det känns bra, förutom att det är så mycket jag vill och jag stressar i drömmarna. Jag måste öva på att vara en dag extra ledig varje vecka. Göra det som känns bra och ger mig energi.
Det finns vyer i naturen som jag aldrig tröttnar på och det är backen ner mot Dagmars källa i Källviken. Den är så harmonisk och avslappnande att jag blir alltid alldeles lugn när jag ser alla tallar som står raka och det susar i trädtopparna. Igår var det alldeles tyst förutom en spillkråka som hackade i någon stam. Jag har sagt det förr men det tål upprepas: naturen är bra för själen.
