Det äckligaste blandningen blev av Karl Johans svampens hatt men endast den "undre" delen. Grytan blev full av grönt tjockt svampsnor som puttrade trots att dekoktens temperatur var 75 grader. Någon påstod att det såg ut som upphostningar på Mjölbolsta sjukhus. (Tuberkulospatienterna skulle hosta allt slem i kärl som sjuksköterskeeleverna vägde varje morgon. Det ni!)
Snoret måste gnidas bort från grytan och höll inte på att släppa alls från garnet. Men en underbart vacker gul färg blev det.
När allt garn är upphängt och klart blir det en andäktig stämning och alla står tysta och betraktar slutresultatet. Till och med katten kom och tittade.
![]() |
Fåren, vars ull vi färgade. |
![]() |
Det måste alltid finnas någon som kan elda och orkar hålla eldar igång under alla grytorna. |
![]() |
Torkade liljekonvaljblad och ett ulltygstycke. |

Vilken rolig söndag. Växtfärgning är så jordnära och det blir fantastiska färger. Jag har aldrig gjort det själv dock.
SvaraRaderaKul att du hittat min blogg, och nu har jag hittat din!
Hej Hanna.
Hej!
SvaraRaderaVad roligt med en kommentar! Din är den första!
Av växtfärgning blir man förhäxad! Och ger mycket energi och inspiration.