Jag läste Maria Österåkers blogginlägg om åska och kände igen mig:) Det är spännande och lite hemskt samtidigt. Som en Muminbok. Det blir alltid bra till slut.
På meteorologiska institutets sidor kan man följa med var det åskar och blixtar och jag blir avundsjuk på dem som bor där det är röda områden och en massa kryss. De är antagligen inte så lyckliga som jag föreställer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar