Jag tyckte att texten inte fungerade som sådan så i ett senare skede har jag omarbetat den och resultatet blev detta. Jag fick ett uppdrag en gång (en övning) att skriva om mina farföräldrar som unga och men texten beskriver nog någon helt annan. Så kan det gå, man börjar nysta upp en tråd och nystanet får en helt annan färg än man trodde.
Kvällarna
jag stiger in i sovrummet
ser henne stå vid sänggaveln
hon knäpper upp knapparna en efter en i den rödblommiga klänningen
drar den över huvudet hänger upp den på galgen i klädskåpet
hon lyfter vänstra foten på sängen
tar upp knäppet i strumpebandet
rullar ner strumpan
gör på samma sätt med den andra
placerar dem snyggt och prydligt på pallen under fönstret
hon sätter sig vid pigtittaren i sin spetskantade underklänning
hårnålarna försvinner i ett träskrin en efter en ur den tunga hårknuten
det mörka vågiga håret faller ner
hon borstar det med långa kraftiga tag
jag vill röra vid det
men hennes rygg avvisar mig då hon flätar sitt hår till en lång fläta
som hon knyter ihop med ett skosnöre för att det inte ska trassla när
hon sover
jag vill slå henne
kyssa henneför att hon ska se mig
men det gör hon aldrig
hon lägger sig i sängen
kryper ner under det sträva linnelakanet och den tunga yllefilten
hon blåser ut lågan i fotogenlampan
det blir skumt i rummet hon knäpper händerna
mumlar sin aftonbön
det är det enda hon säger varje kväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar