Örö

Trött i benen och kroppen och sjömodd är jag efter en utflykt till Örö Kustfort men väl värt besöket. Vädret blev inte alls som meteorologerna lovat utan vi hade uppehåll och riktigt varmt hela dagen.

Efter 45 minuters båtresa från Kasnäs var vi framme. Örö har inte varit tillåten för allmänheten tidigare utan det är bara de senaste åren vem som helst fått ta i land. Men också nu var vi övervakade, kameror följde oss men de som "granskade" fanns i Åbo. Det var fritt att röra sig nästan var som helst.

Vi hade guide och det var bra, han berättade om fortet (år 1990 hade han själv varit beväring på ön, president Sauli Niinistö ett okänt antal år tidigare) och naturen. Eftersom det har varit begränsat med folk på ön och bra vägar (kullerstensvägar byggda av finska fångar och krigsfångar från andra värdskriget) har naturen fått stå så gott som orörd. En fjärilsforskare har hittat nya fjärilsarter varje år de senaste 20 åren. Backsippan växer här, det enda stället i Finland där den finns i vilt tillstånd.

Ön var tidigare ett eget litet samhälle med vattenreningsverk, skola, sjukhus och butik för beväringar och stamanställda. Just nu håller man på att rusta upp gamla kaserner för att öppna ett hotell. Man får också hyra hus om man vill och det utnyttjas av bl.a. fågelskådare. Jag skulle kunna tänka mig sova där ett par nätter för att riktigt kunna vandra på än i lugn och ro och utforska den med kamera. En dag, kanske.

Det finns så mycket intressant i närmiljön att uforska bara man ids anstränga sig lite. Och vilken tur att jag ansträngde mig idag.

Husen hade roliga namn, detta var ormboet.

Man kunde välja mellan den "korta trista vägen" eller "långa trista vägen". Det hade tydligen varit tråkigt att marschera här.

Sjukhuset som sedan blev bostadshus.

Under kanonen.

Man ställde in riktningen på kanonen enligt detta. 

Gästhamnen.